En annan Fälth-herre?

Nu skriver jag ett blogginlägg, det blott andra sedan serien drog igång, men idag på lunchen kände jag att jag ville beröra HV71:s prekära situation

Konstigt att jag inte har något att skriva om mitt lag egentligen. Det är likadant med kvällsblaskorna, vi drar inga rubriker längre, ingen trycksvärta ödslas i onödan på ett lag som gör det som förväntas av dem.

HV71, ett lag som jag lärt mig gilla som motståndare, mycket på grund av deras sätt att spela hockey, och likheten mellan föreningarnas filosofier kring juniorverksamhet m.m, det lag jag tycker vi alltid presterat bra hockey emot och där matcherna har varit full av känslor. Alla minns vi väl Fight Night med Thörnberg och Marttinen, eller Lundbergs Gordie Howe hattrick då han slogs med Mackan Nilsson i samma match.
HV71 har för mig och några av mina närmaste polare stått för en gedigen, ärlig och kompetent hockey genom åren.

Jag fattar inte vad som har hänt nu

Det står inte rätt till någonstans, det kan vi nog alla konstatera. Men HV71, en sån förening och klubb, med gedigna värdegrunder i organisationen, hur kan det sportsligt bli så tokigt? Jag sitter och blir påmind om vår egen dödlighet, för nog sitter man här och tänker att något sådant händer aldrig i min klubb. Jag lovar att HV71 fans satt och tänkte samma sak om DIF häromåret.

Vi har mött HV71 2 gånger det här året, och båda gångerna har det sett likadant ut. Man spelar helt utan självförtroende, det blir så påtagligt i avgörande lägen eller i viktiga första-pass.

Gårdagens match belyste några viktiga skillnader. Anssi Salmelas ankomst är förstås jätteviktig, det skulle han vara i alla lag i SHL. Men i tredje perioden, då det mer eller mindre var kört, så var han den ende som visade humör för att han ville verkligen vinna, -han drog på sig lite utvisningar, visade frustration osv, men han var också DEN ENDE som visade det.
Han kom nyss också från ett lag där man tävlat i 60 minuter.
De övriga hade bara gett upp med en håglös uppsyn i ansiktet. Ta Jämtin tillexempel -Har aldrig sett honom så slätstruken i nyllet på bänken.
I en sån här match hade han behövt tända till, in och bråka, tända laget, fram med lite känslor. Lagkaptenen hade behövt kliva fram och visa vägen eller göra det en kapten skall vara bra till.

Men ingenting

David Petrasek är fel Lagkapten, det är min bestämda uppfattning. Utifrån min lekmannakunskap om HV71 så hade jag satt Elias Fälth på den positionen, han verkar vettig de gånger han framträder i intervjuer.

Sen får man värva sig till månen och tillbaka det kommer inte lösa de problem man har med ledarskapet. Möjligtvis stoppar man blödningen tillfälligt men jag tvivlar på det som en långsiktig lösning.

Några snabba tankar från min rostiga bloggpenna, och det handlade inte om Skellefteå AIK. Så tokigt det kan bli

/C

 

Då kör vi

Då har det förflutit 4 månader sedan den där magiska aftonen i April. Kvällen och natten då hela stadens drömmar om guld blev sanna, och de gamla silvertårarna var borta.

Det har varit mycket att smälta, jag förmådde inte ens att blogga om den eufori man kände då, man bara njöt hänsynslöst. Jag minns sms:et från Mirjam som satt i sin studentlya i Umeå -Alltså, helt un-fucking-believable, jag tar kvällsbussen upp till stan så fort slutsignalen går. Hon vittnade om en buss full av lyckliga studenter som lämnade Umeå för en kväll, iklädda svart-gult, sjungandes de 13 milen hemåt.

Skellefteå AIK genomförde en helt otrolig säsong, där man nästintill lirade i en egen division, med farten som dödade så mycket på vägen. Svårt att sätta ord på hur bra jag tycker de genomförde allting. Det var sån fart, sånt fokus, man bara malde och trummade på, med en enda sak i sikte – Le Mat. Guldpuckar, guldhjälmar och priser radades upp på löpande band, serieseger och SM Guld. El Capitano Jim Ericssons säsong är bland det häftigaste jag tror man kan uppleva med Vm guld som avslutning

Säsongen 2013/2014

Sportgruppens jobb i år måste bara applåderas, man har mot de flestas förhandstips behållt stora delar av mästarlaget och kryddat med några nya intressanta spelare. Ingenting som sticker ut, men riktiga Skellefteå AIK värvningar. Jag kommer dock sakna Sevc och Oscar Lindberg -kanske de 2 mest kännbara tappen. Nu har vi förstärkt backsidan med en riktig general i Jonas Frögren. Lägg också till Tim Heed och Rasmus Bengtsson, 2 killar som jag kanske inte har full koll på men som enligt uppgift kan bli bra och har mycket hockey i sig. Det gäller bara att de får chansen att släppa loss och spela sitt spel.

Framåt har man värvat John Norman, ex-Djurgårdare, möjligen för att förstärka centerlinjen – en killen man har hört mycket gott om, -spännande att följa.

Våra unga har en sommarträning i kroppen, jag tror mycket på Emanuelsson iår. skall också bli spännande att se Martin Lundberg och Johan Alm.

Att försvara Le Mat

Vi har helt klart ett mästarlag iår igen, vi har alla förutsättningar för att försvara bucklan, den största motståndare vi har är nog våra egna skallar nu. Drabbas vi av den berömda ‘året efter baksmällan’ eller lyckas vi fokusera om på en ny titel?

Glöm inte heller att iår är vi laget som alla vill slå.

Rapporter från de första träningarna säger att det ser bra ut och går riktigt fort på isen. Jag tog lunchen idag för att själv bevittna ett ispass, och jag satt nästan och gapade -Vilken fart, det ser ut som det var April och slutspel, otrolig fart och energi. Det var nästan komiskt att se samtliga nya i truppen har lite problem med tempot, och det är ju ett bra betyg om något.

Nu kör vi så det ryker, Bucklan skall ligga kvar i Västerbottens varma famn.

/C

Hjältarna kommer hem

Jag vet inte hur många tusen som var samlade vid Arenan när hjältarna kom hem, men det var smått magiskt. Några bilder från kameran:

 

Silverland

Det är glest mellan inläggen, men nu är vi framme. finalen står för dörren, och som vi har längtat -hela säsongen

Semifinalen blev en rätt tajt historia mot Linköping, och resultatet 4-1 i matcher berättar inte riktigt sanningen. På något sätt så hittade vi vägar att vinna och viljan att vinna var större än rädslan att förlora.

Det finns ett fokus i truppen jag inte sett förut, nästan så det har känts halvfarligt. Vi prövades inte mot Brynäs i kvarten, och vi gick inte riktigt 100% mot Linköping. Det här laget har inte spelat sin bästa hockey  - som jag vet att de bemästrar. Fokuset på en ny SM final och guld har varit stort och påverkat till viss del. Undantaget när man nu hade vittring i sista matchen mot LHC, då fick vi en försmak av vad vi egentligen kan, och det var inget snack om saken -man skulle stänga serien och säkra finalplatsen.

Favoritskapet har vi, och det är bara att gilla läget. Gör vi en sån grundserie med sån statistik så är det inget annat som gäller. Gillar läget gör killarna också, man har under hela säsongen hanterat favoritskapet bra, hållt en grymt hög lägstanivå och trots att alla inte varit på kontoret varje dag -presterat hockey på högsta nivå.

Finalmotståndarna Luleå, blev klara dagen efter genom att besegra FBK och även där skriva siffrorna till 4-1 i matcher. Sett över den matchserien så var det inte heller något snack även om FBK i vissa matcher var det bättre laget. Sen mötte man ett FBK som inte gick att känna igen heller, jag trodde nog som de flesta att de skulle bjuda på bättre motstånd. Inget grundspel att luta sig tillbaka på, och adelsmärken som kortpassningspel och tajt defensiv fanns ingenting av.

Luleå blir ett tufft motstånd i finalen, helt klart, det är alltid täta och jämna matcher mellan oss, men jag funderar om man inte firat finalplatsen lite väl mycket uppe i Norrbotten. Jag vet vad sånt där betyder – ‘Been there, Done that’ skulle man kunna säga. Hur mycket man än intalar sig att så är inte fallet så finns det där, smyger sig in som en liten nöjdhet. Man är noga med att säga att man är underdogs, i klartext säger man alltså att ‘Vi är sämre än er’ – så typiskt Svenskt. På samma sätt kan jag återkoppla till favoritskapet, tänk om vi kunde likt kanadensare använda favoritskapet som något positivt och tändande.

Man är givetvis rätt så kaxig och säker på att man skall ta guld också

Luleå är hittills oprövade mot ett skridskostarkt motstånd, ett motstånd som dessutom besitter seriens bästa passningspel , och kan vi spela som jag vet att vi kan, och risken är stor att vi plockar fram det där sista, det kommer att göra hela skillnaden, det här slutar med en klar seger 4-1 eller på sin höjd 4-2 i matcher.

4-2 är ju ett rätt gångbart resultat, då man i samma veva uppfyller Luleå’s slogan om att Bucklan skall till Luleå -om än under en väldigt kort tid.