Äntligen är vi i hamn. Svenska mästare 2013, smaka på den bara
Kommer sen med ett längre inlägg, jag vill bara testa bloggen då jag har lyckat tappa bort alla bilder och pajat databasen. Det blir så när man pillar för mycket.
Hjältarna kommer hem
Jag vet inte hur många tusen som var samlade vid Arenan när hjältarna kom hem, men det var smått magiskt. Några bilder från kameran:
Silverland
Det är glest mellan inläggen, men nu är vi framme. finalen står för dörren, och som vi har längtat -hela säsongen
Semifinalen blev en rätt tajt historia mot Linköping, och resultatet 4-1 i matcher berättar inte riktigt sanningen. På något sätt så hittade vi vägar att vinna och viljan att vinna var större än rädslan att förlora.
Det finns ett fokus i truppen jag inte sett förut, nästan så det har känts halvfarligt. Vi prövades inte mot Brynäs i kvarten, och vi gick inte riktigt 100% mot Linköping. Det här laget har inte spelat sin bästa hockey - som jag vet att de bemästrar. Fokuset på en ny SM final och guld har varit stort och påverkat till viss del. Undantaget när man nu hade vittring i sista matchen mot LHC, då fick vi en försmak av vad vi egentligen kan, och det var inget snack om saken -man skulle stänga serien och säkra finalplatsen.
Favoritskapet har vi, och det är bara att gilla läget. Gör vi en sån grundserie med sån statistik så är det inget annat som gäller. Gillar läget gör killarna också, man har under hela säsongen hanterat favoritskapet bra, hållt en grymt hög lägstanivå och trots att alla inte varit på kontoret varje dag -presterat hockey på högsta nivå.
Finalmotståndarna Luleå, blev klara dagen efter genom att besegra FBK och även där skriva siffrorna till 4-1 i matcher. Sett över den matchserien så var det inte heller något snack även om FBK i vissa matcher var det bättre laget. Sen mötte man ett FBK som inte gick att känna igen heller, jag trodde nog som de flesta att de skulle bjuda på bättre motstånd. Inget grundspel att luta sig tillbaka på, och adelsmärken som kortpassningspel och tajt defensiv fanns ingenting av.
Luleå blir ett tufft motstånd i finalen, helt klart, det är alltid täta och jämna matcher mellan oss, men jag funderar om man inte firat finalplatsen lite väl mycket uppe i Norrbotten. Jag vet vad sånt där betyder – ‘Been there, Done that’ skulle man kunna säga. Hur mycket man än intalar sig att så är inte fallet så finns det där, smyger sig in som en liten nöjdhet. Man är noga med att säga att man är underdogs, i klartext säger man alltså att ‘Vi är sämre än er’ – så typiskt Svenskt. På samma sätt kan jag återkoppla till favoritskapet, tänk om vi kunde likt kanadensare använda favoritskapet som något positivt och tändande.
Man är givetvis rätt så kaxig och säker på att man skall ta guld också
Luleå är hittills oprövade mot ett skridskostarkt motstånd, ett motstånd som dessutom besitter seriens bästa passningspel , och kan vi spela som jag vet att vi kan, och risken är stor att vi plockar fram det där sista, det kommer att göra hela skillnaden, det här slutar med en klar seger 4-1 eller på sin höjd 4-2 i matcher.
4-2 är ju ett rätt gångbart resultat, då man i samma veva uppfyller Luleå’s slogan om att Bucklan skall till Luleå -om än under en väldigt kort tid.
Avslutar med en Video, en Luleå-promo, musik av Pontare ‘Silverland’
Känner ni tempen?
Ute har värmen börjat stiga, åtminstone under dagarna då solen kommer åt att värma våra bleka anleten.
10 dagars hockeyuppehåll å andra sidan, fick till och med mig att kallna en smula, men fort gick det, sedan man steg upp i morse och laddning och temp stiger exponentiellt nu fram till nersläpp.
Slutspelstider är verkligen på något sätt stereotypa, och varje år frozar kvällsblaskorna i trashtalk mellan spelare och tränare och ger i princip alla inblandade lag ett smeknamn. Jag tror jag har snappat upp samtliga fyra lags smeknamn nu: Vinstmaskinen, Slutspelsmaskinen, Loket/svartgula tåget, Lagmaskinen. Blir det inte lite urvattnat?
Melin, räven, försöker sätta press på domarna genom att påstå att det skriks mest i Skellefteå så fort någon faller 
, jag läser bara rädsla mellan raderna. Vidare understryker man sin roll som Underdogs, fast egentligen säger man: -Vi är sämre än er , vad är det för konstig mentalitet?
Skitsamma, ikväll hettar det till i Skellefteå Kraft Arena. Linköping åker alltså frivilligt upp hit för att få smisk. Nå, vi skall inte vara värre än att vi kan uppfylla deras önskan.
Fulla spjäll i Skellhell ikväll !
En brutal överkörning
Inget annat kan sägas om Kvartsfinalserien mot Brynäs IF
Bud Holloway MVP SEL 2012/2013
4-0 i matcher, 20-4 i målskillnad talar sitt tydliga språk, det var inget snack om saken. Det var en brutal överkörning och utskåpning av Mästarlaget Brynäs.
Vi möter 4 olika lag, fyra olika spelideér och taktiker på resan.
Första matchen var ett defensivt Brynäs som körde igelkottsförsvar utan udd framåt. Det höll i 1,5 perioder.
Andra matchen möter vi ett mer offensivt Brynäs vars spelidé var att ta vara på samtliga chanser man fick tilldelade. Det gick sådär, det höll också ungefär halva matchen.
I tredje matchen började slutspelet i min bok, då möter vi ett Brynäs som inte skulle ge en tum extra, man grisade och bråkade och det utdelades många utvisningsminuter. Inledningsvis kunde jag tycka att Brynäs vann en period på det, jag uppmärksammade Jimmie Ericsson som åkte runt och försökte lugna sina kombattanter. Vi var inte riktigt beredd där, men det ordnade upp sig i alla fall.
Inför fjärde matchen så körde man lite snack och psyk i media om att vi hade svagheter i målvaktsspel, att vi såg trötta ut samt att allt minsann pekade på att Brynäs skulle vända det här.
Man krigade på bra, den här gången var vi förberedda på fulspelet, det var ganska tydligt då bråk uppstod och några av våra utsedda klev upp och gick emellan för att ta över bråket från våra stjärnor, bland annat Alm och Lundberg skötte detta med bravur.
Skellefteå AIK kör sin grej och fokuserar stenhårt på sina roller och bara pumpar på. Det har oftast resulterat i ett utmattat Brynäs i tredjeperioderna då siffrorna runnit iväg. Det har också varit tydligt när man lagt i den där extra växeln, t.ex igår i andra perioden, matchen före det i tredje perioden -så har det varit spel mot ett mål i långa utmattningsanfall.
Skellefteå är klara för Semifinal och får nu tack vare 4 raka segrar, 10 dagars vila med uppladdning och träning. Optimalt i min bok, och jag tror gamla Färjestadsrävar kan intyga det också. Man snackar oftast om att tappa matchtempo, men jag vet inte hur stor betydelse det där har egentligen, jag tror det överdrivs. Vi har däremot 2 år före detta genomgått långa plågsamma och jobbiga kvartar, som knappast har varit till vår fördel senare i semifinal och final.
Jag vill också lyfta på hatten och gratulera Bud Holloway till Guldhjälmen, det finaste en enskild spelare kan få i Elitserien. Utsedd av andra spelare till ‘Mest värdefulla spelare’ -Most Valued Player (MVP)
I och med detta önskar jag nu också, som jag skrev på twitter att övriga kvarvarande kvartsfinaler skall bli långa och plågsamma tillställningar, både mentalt och fysiskt för de kvarvarande lagen.