Alla minns nog den speciella känslan en gymnastiksal bär med sig. Doften, ljuden… Ja, känslan helt enkelt. Känslan som bara fanns där i gymnastiksalen. Innertaken, undertaken, golvet och väggarna – en sån tydlig del av ens identitet och historia. Kanske minns man sin första kärlek, kanske den där dryga jobbiga personen som man helst bara ville slippa, den där mobbaren, tröga läraren eller den jobbiga stämningen i omklädningsrummet.
Gymnastiksalens undertak ser allt. Hänsynslöst skannar det av sin omgivning och väser tyst: du är inte ensam: jag är med dig, men vad fan ska du med mig till?
